Detta minnesmärke restes av Vörå krigsskola som ett uttryck för tacksamhet för det värdefulla stöd och den hjälp som skolan mottog från Vörå kommun och dess invånare år 1918. Minnesmärket avtäcktes år 1934.
Adress: Kommungården, Vöråvägen 18
Hjältegraven på Vörå kyrkogård är en minnesplats tillägnad de soldater som stupade under det finska inbördeskriget 1918, särskilt de vita soldaterna som deltog i slaget vid Oravais och andra strider i Österbotten. Vörå var ett viktigt centrum för den vita sidan under kriget, och många unga män från trakten deltog i striderna.
Adress: Vörå kyrka, Lotlaxvägen 36
Lågpeltkangas, ett av de mest kända fornlämningsområdena i Sydösterbotten. Det undersöktes av Jacob Tegengren från 1920-1941. Gravfältet användes från ca 300 till 700 e.Kr. och innehåller bland annat vapen, verktyg och smycken. Ett särskilt fynd är en bronsknapp från ett svärd, troligen tillhörande släktens huvudman.
En bataljon från Västmanlands regemente stred mot ryska trupper i Vörå den 13 september 1808 under Finska kriget. Efter den häftiga striden vilade de vid Murkais Gästgiveri på denna plats, som sedan fått namnet "Lägret".
Gulldynt är en av Finlands mest betydelsefulla arkeologiska fyndplatser. Det är en fornminnesplats som består av ett gravfält och en boplats från folkvandringstiden och merovingertiden (ca 400–800 e.Kr.). Första fynden registrerades 1849.
Lotta Svärd-stenen är ett minnesmärke som hedrar den legendariska kvinnogestalten Lotta Svärd, känd från Johan Ludvig Runebergs diktverk Fänrik Ståls sägner. Stenen är belägen nära slagfältet där slaget vid Oravais ägde rum den 14 september 1808 under Finska kriget mellan Sverige och Ryssland. Stenen markerar platsen där Lotta Svärd enligt traditionen hade sitt enkla tält under slaget.
Adress: Nära slagfältet, Slagfältsvägen 130
Vid ombyggnaden av riksvägen 1953 hittades benrester, ett bältspänne, uniformsknappar och en amulett söder om slagfältet. Vid närmare undersökning konstaterades att en rysk major hade begravts där. Benen flyttades till kyrkogården och platsen märktes ut med denna minnessten.
Monumentet över "Oravais blodiga dag" stod färdigt 1897 som minne av den 14 september 1808, Finska krigets största slag. Det hade avgörande betydelse och det var sista gången rikssvenskar och finländare kämpade tillsammans under samma fana.
Adress: Slagfältet, Slagfältsvägen 130
Sverige förlorade slaget, som kostade över 1600 soldater livet eller sårade. Var begravdes alla de stupade i slaget vid Oravais?
Gravstenen här utmärker den plats där hittills den enda massgraven har hittats.
Adress: Slagfältet, Slagfältsvägen 130
Jacob Tegengren en välkänd finlandssvensk poet, psalmdiktare, arkeolog och bankman, som bodde i Oravais mellan 1946 och 1955. Han är begravd i Vörå tillsammans med sin hustru.
Enligt sägnen var det en svensk soldat vid namn Törndahl som år 1749 hitförde de första "päronen". Han hade rotknölarna gömda i gevärspipan, och från och med dem härstammar potatisen i Oravais.
Beata Westerö fick sitt äreminne den 30 oktober 1988, där hennes gård en gång stod. Värdinnan Beata var aktivisternas och vapenlossarnas husmor hösten 1917.
År 1984 fick den finländska kvinnan ett monument över sina insatser i landets ödesstunder. Initiativet togs av Rotary-bröder, veteraner och krigsinvalider.
Adress: Kommungården, Vöråvägen 18
Tegengren verkade i Vörå som bankdirektör och var en av Österbottens mest betydande diktare. Statyn i Vörå centrum restes år 1990 av Jacob Tegengren-sällskapet.
Adress: Vörå centrum, Vöråvägen 5